Fortsätt till huvudinnehåll

Tidsfördriv.

Självklart började dagen tidigt, Polarn viskade i mitt öra klockan 5.30. Med vagel i ögat och pajjad rygg var det bara att ta sig an dagen.

Det var som att Polarn hade läst mina tankar för hon började helt på eget bevåg prata om att hon hade minsann tänkt och då tänkt att vi kunde åka på bio och se den där filmen vi sett reklam för om Hackebackskogen. Dessutom hade hon tänkt att vi skulle äta på McDonalds.
Okej då.

Vi gick till affären för att köpa lördagsgodis och biosnacks för att komma undan från svindyra biokiosken och för att fördriva tiden och slippa tjat om när vi skulle åka. Sen tog vi bussen eftersom det också fördriver tiden och barnen avskyr att åka bil.

Något av ett mirakel skedde på det McDonalds som förefaller ha minst engagerad personal i dess historia, då barnen fick olika leksaker i sina boxar.
De. Var. Okej. Med. Det. De var till och med löjligt nöjda med sina respektive små mjukisdjur. Jag som förberedde mig på att försöka byta till två likadana hos den där oengagerade personalen för att undvika världskrig i miniatyr.

Jag tyckte filmen var tråkig i kvadrat men ungarna dansade i stolarna så de var tydligen nöjda. Så nöjda att jag kunde dra med dem in i en butik och köpa innersulor till de nya gummistövlarna innan vi tog bussen hem igen.

Så hade man på enkelt vis fördrivit fem timmar. Dessutom var barnen nöjda med att leka runt en sväng hemma innan de ville gå och lägga sig tidigt. 18.50 sov de båda två.

Imorgon ska jag:
1. Försöka komma ur sängen utan att skrika.
2. Ta med Polarn till Pyrets dansskola utan att hon får vara med och dansa.
3. Göra broccolisoppa, på beställning av Pyret, fast de ändå knappt kommer äta den.
Det känns som tillräckliga projekt för en dag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.