Fortsätt till huvudinnehåll

A day in the life of...

5.45, klockan ringer.
Jag duschar, klär på mig, kladdar på lite camouflage, blåser håret och packar väskan. Hjälper barnen med skorna innan de går, orkar inte hjälpa till med något mer i deras morgonrutin idag.

7.30, går till tåget. Mitt tåg visade sig vara ett kort tåg, efter en rusning utmed perrongen insåg jag att jag ändå inte skulle få plats. Jag väntade på nästa tåg.

8.20, tog den vanliga promenaden till skolan, kände att jag hade behövt skippa den efter gårdagens näringsbrist, men undvek att sätta mig på bänkar utmed vägen för att vila. Kändes för pinsamt.

9.00, på schemat stod rollspel. Vi skulle låtsas vara varandras socialarbetare/klient igen. Skillnaden mot tidigare var:
1. Det handlade om att avsluta kontakter och jag var den enda som haft erfarenhet av det, på det sätt som övningen var upplagd, genom jobbet.   
2. Alla har nu haft klientkontakt och har plötsligt förstått hur omöjligt det är att låtsas ha ett samtal med någon.
Det kändes lite skönt att få höra:
"Meh, det här går ju inte att låtsas liksom! Det är ju en helt annan grej när man har en riktig klient!"
Eller:
"Jag har ju inte ens gjort det här på min praktik, hur ska jag då kunna göra övningen!?"
Vad var det jag sa med så lite respons i början av terminen...

12.00, åker hem för att fila lite på den presentation vår grupp ska hålla på fredag. Eller mer exakt den del av presentationen jag ska hålla i. Är hemma 12.45 och börjar med lunch.

16.20, klär på mig och går iväg för att hämta barnen.

17.00, hemma efter utbrott från Polarn som inte orkade gå och Pyret för att vi gick för långsamt och därför hade någon hunnit plocka den blomma hon sett på väg till förskolan på morgonen. Inte att någon möjligen har hunnit plocka den under de 9 timmar som gått, utan garanterat, helt säkert, under de 15 minuter som vi promenerat. För långsamt. För att Polarn vägrade gå och jag fick börja bära henne.

17.10, fixa äpple och dricka till en arvsmassa.
17.15, fixa äpple till nästa arvsmassa.
17.20, börja med maten, slänger samtidigt in dagens tvättlass i maskinen.
17.40, jag äter maten, barnen äter halva maten (spagetti och ketchup) och spiller mängder på bordet. Jag plockar undan tallrikar, sätter på diskmaskinen och torkar bord.
18.10, jag ber båda gå till badrummet för att duscha.
18.20, jag lyckas få in Pyret i duschen.
18.30, jag lyckas få in Polarn i duschen.
Torka, smörja, välja pyjamas, borsta hår, borsta tänder, välja kläder till imorgon, välja godnattsaga.
18.55, har glömt bort att bädda ungarnas sängar.
19.05, läser saga.
19.15, Pyret vill sova.
19.20, Pyret sover.
19.20-19.30 Polarn sjunger, pratar med sin gose, sätter sig upp, lägger sig i fotändan, ropar på katten, sjunger mer, pratar med sin osynliga kompis.
19.35, hon sover.
19.40, jag plockar undan i köket.
19.50, jag dricker kaffe och letar efter fakta om etik som jag kan trycka in i tentan.
20.15, kommer på att jag måste vattna blommorna.
20.20, kommer på att jag måste vika ihop gårdagens tvätt och hänga upp dagens.
Skiter i kvällen; borstar tänderna, tvättar ansiktet, gör rent badrum och toalett, plockar fram kläder till imorgon, gör rent kattlådan, går och lägger mig. Klockan har ändå hunnit bli 22.00 nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.