Fortsätt till huvudinnehåll

Mor avslutar en vilsam helg.

Jag kan väl erkänna att jag vaknade lite bitter. 5.30, same as usual. Att få något som liknar sovmorgon en handfull gånger per år börjar ta på krafterna, speciellt när de kombineras med nattliga övningar med att följa med på toalettbesök och att avvärja bråk om vem som får sova bredvid heliga mor. Med nattens försök att undvika att ryggskottet blir i klass med förra gången kan väl hända att tålamodet var något tunnare än vanligt.

Inte vet jag vad jag tänkte på när jag frågade om arvsmassorna ville cykla till Pyrets danslektion men frågade gjorde jag och "ja" sa de. I uppförsbackar skulle jag alltså skjuta på Polarns cykel med den där stången och putta Pyret hjälpsamt i ryggen. I varje utförsbacke skulle jag hålla i Polarns stång eftersom hon inte fått haj på fotbromsen och hålla emot Pyret som kan hantera handbromsen men inte riktigt vågar lita på det.
Jag skulle göra det samtidigt på dem båda och med den där ryggen. Då får jag också passa på att klargöra att det där med "uppförsbacke" och "utförsbacke" kanske inte riktigt var vad vi skulle klassa som detta utan ibland mer i stil med minimal lutning.

Frustrationen vägdes dock upp med att se Pyret fullkomligt glänsa på dansen där de visade upp lite av vad de gjort under terminen och vad de ska göra på helgens uppvisning. All hennes tvekan för den där dansskolan och vår ångest över om vi skulle låta henne sluta eller pusha henne att fortsätta och där stod hon och bara trivdes. Hon vinkade glatt, lyssnade duktigt, kom ihåg rutinerna och spexade nöjt inför samlade föräldrar och syskon. 
Ändå fortsätter hon att säga att hon vill sluta så vi måste fortsätta grubbla antar jag.

På något sätt hann jag med att köra tre maskiner tvätt, bada arvsmassor, svänga förbi lekparken och päronen, äta lunch ute, rita och leka kök under dagen. Kanske för att jag går upp 5.30.

Till kvällen njöt jag av att laga den efterfrågade broccolisoppan, som självklart bara åts halvhjärtat och av att utföra kvällsrutinen med läggningen på egen hand för fjärde kvällen i rad. 

Vips så var helgen slut och jag med den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.