Fortsätt till huvudinnehåll

Mor avslutar en vilsam helg.

Jag kan väl erkänna att jag vaknade lite bitter. 5.30, same as usual. Att få något som liknar sovmorgon en handfull gånger per år börjar ta på krafterna, speciellt när de kombineras med nattliga övningar med att följa med på toalettbesök och att avvärja bråk om vem som får sova bredvid heliga mor. Med nattens försök att undvika att ryggskottet blir i klass med förra gången kan väl hända att tålamodet var något tunnare än vanligt.

Inte vet jag vad jag tänkte på när jag frågade om arvsmassorna ville cykla till Pyrets danslektion men frågade gjorde jag och "ja" sa de. I uppförsbackar skulle jag alltså skjuta på Polarns cykel med den där stången och putta Pyret hjälpsamt i ryggen. I varje utförsbacke skulle jag hålla i Polarns stång eftersom hon inte fått haj på fotbromsen och hålla emot Pyret som kan hantera handbromsen men inte riktigt vågar lita på det.
Jag skulle göra det samtidigt på dem båda och med den där ryggen. Då får jag också passa på att klargöra att det där med "uppförsbacke" och "utförsbacke" kanske inte riktigt var vad vi skulle klassa som detta utan ibland mer i stil med minimal lutning.

Frustrationen vägdes dock upp med att se Pyret fullkomligt glänsa på dansen där de visade upp lite av vad de gjort under terminen och vad de ska göra på helgens uppvisning. All hennes tvekan för den där dansskolan och vår ångest över om vi skulle låta henne sluta eller pusha henne att fortsätta och där stod hon och bara trivdes. Hon vinkade glatt, lyssnade duktigt, kom ihåg rutinerna och spexade nöjt inför samlade föräldrar och syskon. 
Ändå fortsätter hon att säga att hon vill sluta så vi måste fortsätta grubbla antar jag.

På något sätt hann jag med att köra tre maskiner tvätt, bada arvsmassor, svänga förbi lekparken och päronen, äta lunch ute, rita och leka kök under dagen. Kanske för att jag går upp 5.30.

Till kvällen njöt jag av att laga den efterfrågade broccolisoppan, som självklart bara åts halvhjärtat och av att utföra kvällsrutinen med läggningen på egen hand för fjärde kvällen i rad. 

Vips så var helgen slut och jag med den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.