Fortsätt till huvudinnehåll

Det var en gång.

Polarn ska berätta sin lek, fast det lät mer som en saga. I alla fall om man är bröderna Grimm.

Först så är det hajar och hästar, hajarna ska äta på hästarna, tugga på dom, men då kommer trollet som stora bocken bruse har stångat ner i ån och räddar hästarna.
Jag frågar om trollet blivit snäll då och får först svaret ja, för trollet hjälper hästarna. Sen ändrar hon sig och säger att trollet först hjälper hästarna och sen ska fånga dem.
När jag frågar var hästarna är svarar hon: På gräset.
Då frågar jag hur hajarna kommer åt hästarna och kan tugga på dom och får svaret att de använder en stege i vattnet.
Sen blir det lite rörigt och den lilla primadonnan, som tycker att Krösus Sork och alla andra skurkar är roliga, svamlar loss om att hajarna tuggar och trollet skriker och hästarna springer.
Om jag förstår det rätt så slutade inte den här med att alla lever lyckliga i alla sina dar utan snarare med att alla tuggade på och fångade alla.

Kanske är det en blivande Grimm, Stephen King, Mary Shelly, Dean Koontz eller Poe jag har närt vid min barm. Alla mina år med näsan i sådana böcker eller ögonen fästa vid sådana filmer kanske har gått över via bröstmjölken. 
Jag ska lära henne allt jag kan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.