Fortsätt till huvudinnehåll

Inga hål.

Polarn var på sitt första tandläkarbesök idag.
Hon var taggad, det var det första hon nämnde när hon vaknade; att hon inte skulle till tandläkaren innan frukost.

Den vanligtvis så otroligt pratglada arvsmassan sa inte ett ord på hela besöket, utan nickade bara. Hon såg ytterst skeptisk ut kan man väl säga. Men eftersom folk inte förväntar sig att treåringar kan babbla på så mycket som hon gör, så är det ingen som reagerar på exakt hur annorlunda hon beter sig.

Tandläkaren förklarade pedagogiskt allt hon skulle göra och allt hon gjorde, och hade ett varsamt handlag. Hon kunde kolla varenda liten tand noggrant och i slutändan fick vi beröm Polarn, och jag, för att vi borstat så duktigt. Fast jag redan talat om att Polarn helst ytterst bestämt sköter den biten själv, men att hon är förvånansvärt duktig och noggrann. Vi får hjälpa till en snabbis på slutet, om vi har tur. Vad tandläkaren sa exakt var att tänderna var exemplariska och perfekta. Skönt att höra för en förälder som är långt ifrån exemplarisk och perfekt.

Polarn gick därifrån med en presentpåse som hon var mäkta stolt över, men fick också med sig ett bokmärke som present från tandläkaren till storasyster som väntade i väntrummet, och Polarn fick välja ut en liten leksak att ge till syster. Polarn tycker verkligen om att ge bort saker så hon var nog lika stolt över att kunna ge Pyret små presenter, som över den egna påsen.

Att ha varit tyst i hela tio minuter satte sina spår. Vi begav oss ner till parken efter besöket, för där var det lite jippo, och Pyret och Polarn fick kliva upp och kolla i en brandbil. Polarn berättade då för den brandman som just börjat tala om vad som finns där i brandbilen att hon minsann hade hittat ett snigel-snäckskal.
Nej, hon hade inte hittat den då utan för flera dagar sedan men något behövde hon väl få ur sig. Brandmannen gjorde som de flesta gör när barn börjar prata om något helt osammanhängande; sa "Jaha, har du det!?" och fortsatte prata.

På kvällen borstade hon sina tänder med den tandborste hon fick i sin presentpåse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.