Fortsätt till huvudinnehåll

Nattsuddare och fotomodeller.

De ringde från förskolan och det är ju aldrig bra.
Den här gången ringde de för att Polarn såg plötsligt ut så här 

På båda ögonen.
Hon var pigg och glad som en lärka men de hade aldrig sett något liknande så de tänkte att det behövde observeras lite.

Jag tog hem arvsmassorna och tänkte att någon annan behövde observera det där, så jag ringde närakuten. Telefontid fick jag två timmar senare och efter ett samtal med en högst oengagerad person fick vi tid hos doktorn klockan 20.30.
Eftersom både hon och hennes genetiska lookalike utan problem höll sig vakna och på strålande humör drog jag snart slutsatsen att det nog inte var något allvarligt i alla fall. 
Det tyckte heller inte doktorn.
Gissningsvis rörde det sig om antingen
1. Petekier; små brustna blodkärl till följd av hostan. 
Eller 
2. Dermatit; Att hon, med sin känsliga hy, fått något på fingrarna och gnuggat sig i ögat vilket gett någon slags reaktion. Hon är ju inne i en sådan där torr och kliande period just nu.

Sen kan ju möjligen den reaktionen ha satt sig på ögonen eftersom hon såg reklam för Smarteyes och utbrast:
"Titta mamma! Den flickan ser ut som dig!!"
Inte ens på en riktigt bra dag. 

Eller så håller hon redan på att samla poäng för att få schysta julklappar, hon är ju rätt smart den där ungen. 

I alla fall så fick arvsmassorna en sen läggning, det kommer ju straffa sig imorgon bitti. Det gör att jag också får en sen läggning, så jag kommer vara ännu längre från att likna Izabella, jag kommer bara ha glasögonen gemensamt. Fast mina är ett annat märke och en annan modell, så egentligen inte ens det. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.