Fortsätt till huvudinnehåll

Studentliv.

Imorgon ska tentan vara klar. Den om hur politik, strukturer och organisering av socialt arbete påverkar socionomen yrkesroll. 
Jag har alltså suttit hela dagen och "skrivit". Om man menar:

"Ska det här stycket vara under rubriken för individnivå eller under organisation?"

"Då kan jag diskutera det här! Fast vänta, tog jag med det under fakta om välfärdssrukturer, eller raderade jag det på grund av platsbrist?"

"Välfärds.... radera. Den skandinav.... radera. Med uppbyggnaden av.... radera."

"För att kunna ta med det i diskussionen så måste jag hitta fakta om det och lägga in under rubriken samhälle. Vilken av alla 11 kursböcker eller 4 tidigare kursböcker läste jag det?"

"Så för att skriva referens på ett kapitel av en kapitelförfattare i en antologi, så måste jag ändra redaktörsförfattarnas förnamnsinitialer till före efternamnet istället för efter efternamnet. Medan om jag refererar till hela boken så ska initialerna till deras förnamn vara efter efternamnet, inte före."

Jag vet att det kan låta som en gött liv att sitta hemma vid datorn och "bara" skriva hela dagarna. Det är det inte. Jag har jobbat som hantverkare, inom äldrevård och inom psykiatrin, det är lättare. Med det sagt så har jag en sjuk dragning till att sitta där med tentan, något i mig gillar det. Men det gör saker med en, jag blir liksom lite korkad av det och långt tröttare än efter en arbetsdag. 

Om det inte vore för att jag har svullna lymfkörtlar och värk i hela kroppen, som är mitt standard tecken på överansträngning, så skulle jag göra som jag brukar på hempluggdagar och börja med att träna. När man ska ägna hela dagen åt att läsa, tänka och formulera så behöver kroppen få anstränga sig också.


Imorgon väntar den värsta biten; när jag ska komma fram till den där punkten att jag känner att jag varken har tid eller ork att ändra på något mer och bara skicka in skiten.


Men det blir imorgon.
Först kattmys och en vanlig bok, som inte är fakta utan en hederlig deckare. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.