Jag funderar på att ta mig igenom den gigantiska plågan av att låta luggen växa ut. Så för att testa om det gick att ordna någon slags utväxtfrisyr så kammade jag luggen i en uppåt/bakåt variant som påminde om något från det glada 80-talet. Man får väl passa på när den tidsperioden syns här och där i modet tänker jag.
Frisyren fixades efter att jag sagt adjö till arvsmassorna på morgonen så de såg inget av det förrän vid hämtning. Polarn tittade upp från sitt pyssel på gården, skrattade och sa att mitt hår var knasigt. Sen deklarerade hon att jag behövde kamma mitt hår för hon att hon skulle känna igen mig.
Det påminde mig om två saker:
1. Att jag fått berättat för mig om hur jag blev skitskraj för min pappa när jag var liten och han plötsligt bestämde sig för att raka bort sin mustasch, för jag kände inte igen honom.
2. Att barnen inte sett mig i något annat än lugg och Pyret är 4 år.
Eftersom Polarn lite senare sa att mitt hår visst var jättefint i alla fall så tror jag att det kanske är på tiden att prova något nytt i frisyrväg. Jag ska bara orka med den där jäkla utväxtperioden.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer