Jag vet att jag brukar tjata om de tidiga mornarna, om att jag vill ha sovmorgon.
Jag erkänner nu att jag har haft fel.
Idag fick jag sova till 8.30.
Wow, tänker ni då.
Dålig idé, tänker jag.
I vanliga fall går jag upp, äter frukost, plockar undan, gör iordning mig själv och arvsmassorna och kan ta oss ut på äventyr i rimlig tid.
Med sovmorgon kommer jag upp senare, får dela frukost med Polarn för hon har hunnit bli hungrig igen, jag plockar undan, gör iordning mig själv och arvsmassorna, med skillnaden att de har varit uppe några timmar och därför är sjukt rastlösa. Så allt som görs när jag går upp tidigt, görs om jag får sovmorgon, med skillnaden att jag blir sjukt stressad över att ha två arvsmassor som tjatar hål i huvudet på mig för att de vill gå ut, medan jag ska klä på mig, fixa håret, göra flätor på dem och få dem att välja kläder.
Vad ska vi göra? Kan vi gå nu? När är du klar mamma?
När jag väl fått mig själv och dem iordning kompenserade jag för den sena starten, och svarade på tjatet, med att vi idag promenerade i nästan 16000 steg och 160 minuter.
Imorgon skippar jag sovmorgon, det är inte värt det. Hellre en tidig och trött start, fri från stress, än att starta dagen med att känna sig försenad.
Kommentarer