Fortsätt till huvudinnehåll

Vår jägare

Det är ju en himla tur att Lillfjant inte behöver vara ute och jaga för att få mat, hon skulle nog inte lyckas något vidare. Något hon älskar att jaga här hemma är laserpekaren, jaktinstinkten går igång direkt och hon far över golven som en blixt. 
So far so good.
Men. Hon är ju också av det mer pratglada slaget. Så när hon ska till att ta den där pricken så börjar hon jama och kuttra. Lätt som en plätt för mig att veta när jag ska vara redo att flytta pricken, och om det vore ett riktigt byte skulle det fått en redig varning om att den stora jägaren lurade i buskarna. Hon är en väldigt charmig liten lurvig, men utöver småkrypen hon jagar här hemma (som inte varnas av hennes läten) lär hon nog inte fånga något. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.