För varje år som går så har jag känt av pollen lite mer, och med årets pollensmocka har jag haft påtagliga besvär. Men jag har ju aldrig varit hos läkaren och testat om jag faktiskt är pollenallergiker, så ibland undrar jag ändå.
Bild på Lillfjant som bäddat ner sig för en sovstund.
Lillfjant är förövrigt ofta pratglad, man kan gå runt och ha små samtal med henne där hon svarar när man använder den där prata-med-en-katt-rösten. Ni vet vilken jag menar. Men nu sover hon i min famn, då är hon ganska tyst.
Men så imorse gav jag mig ut på min morgonrunda, och hade glömt att ta mitt lilla piller innan. Jag kom inte många meter innan ögonen och näsan rann som om jag Lille skutt-grät mig genom hela turen. Nog för att en del rundor kan kännas plågsamma, men så jobbigt var det inte.
Så tog jag mitt lilla piller när jag kom hem, och var sedan hyfsat besvärsfri under dagen. Ända tills jag bestämde mig för att vårstäda på uteplatsen. Där var det ett härligt lager av pollen över alla ytor, som virvlade runt som en tornado där jag for fram med borste, trasa och skrubbsvamp. Hela tiden rann näsan som ett mindre vattenfall.
Så jag tänker att jag kanske inte behöver slösa energi på att försöka få en läkartid för att testa om jag har pollenallergi, utan nöjer mig med att fylla på lagret med receptfria mediciner.
Hon råkade vakna när jag tog kort och blev lite pratglad.
Kommentarer