Fortsätt till huvudinnehåll

Skyll på hormoner

Efter 73 dagar så var semestern över. Jag visste ju att jag troligen inte skulle slippa undan helt riktigt än, men drömde om att få, vad något beskrev som ett abrupt slut, på mensen. Två nätter av att vakna med vidrig smärta krossade också illusionen om att det kanske kan bli lite lindriga varianter framöver. 

Jag gjorde mitt bästa för att tänka på annat idag. Som att vi tog årets första cykelutflykt. På utfyktsmålet blev jag lite glad av att fynda så snygga jeans för bara 75 spänn. Tills jag kom hem och såg att de var trasiga.
Får lämna tillbaka dem då.

Jag tog tag i att plantera om lite blommor som fått det trångt om fötterna. En mysig och rofylld aktivitet med tillfredsställande tydligt resultat, kan man tänka. Men fick så satans ont i ryggen av någon anledning.

En liten tur till Hemköp för att handla kan väl pigga upp, tänkte jag, helt irrationellt. Arvsmassorna ville ha lite olika rätter under veckan som kräver ägg. Hyllorna var något tommare än vanligt, till följd av de många salmonellautbrotten antar jag. Äggen med billigast styckpris var dessa:
Jag frågade arvsmassorna om de inte hellre ville ha Belugakaviar, det skulle säkert vara billigare, men de vidhåller sin aptit på livets lyx. Champagne wishes and caviar dreams.

Till kvällen var jag stendöd, men gick med på 30 minuters promenad för att se pinnar som brinner. De skulle tända brasan klockan 20.00. Vi kom dit 20.00, då brann den för fullt. Förra året var vi för tidiga. Det var också svinmycket folk så arvsmassorna tog en titt på brasan och ville genast gå hem igen. 30 minuter tillbaka då.

Nu kan rasande hormoner, ihållande smärta, och besvikelse lägga en skugga över mitt omdöme, men det var inte mycket till dag idag. Jag har också börjat tänka att den där jäkla mensen säkert återgår till att komma var tredje vecka nu igen. För den vill väl bara jävlas. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.