Fortsätt till huvudinnehåll

Skyll på hormoner

Efter 73 dagar så var semestern över. Jag visste ju att jag troligen inte skulle slippa undan helt riktigt än, men drömde om att få, vad något beskrev som ett abrupt slut, på mensen. Två nätter av att vakna med vidrig smärta krossade också illusionen om att det kanske kan bli lite lindriga varianter framöver. 

Jag gjorde mitt bästa för att tänka på annat idag. Som att vi tog årets första cykelutflykt. På utfyktsmålet blev jag lite glad av att fynda så snygga jeans för bara 75 spänn. Tills jag kom hem och såg att de var trasiga.
Får lämna tillbaka dem då.

Jag tog tag i att plantera om lite blommor som fått det trångt om fötterna. En mysig och rofylld aktivitet med tillfredsställande tydligt resultat, kan man tänka. Men fick så satans ont i ryggen av någon anledning.

En liten tur till Hemköp för att handla kan väl pigga upp, tänkte jag, helt irrationellt. Arvsmassorna ville ha lite olika rätter under veckan som kräver ägg. Hyllorna var något tommare än vanligt, till följd av de många salmonellautbrotten antar jag. Äggen med billigast styckpris var dessa:
Jag frågade arvsmassorna om de inte hellre ville ha Belugakaviar, det skulle säkert vara billigare, men de vidhåller sin aptit på livets lyx. Champagne wishes and caviar dreams.

Till kvällen var jag stendöd, men gick med på 30 minuters promenad för att se pinnar som brinner. De skulle tända brasan klockan 20.00. Vi kom dit 20.00, då brann den för fullt. Förra året var vi för tidiga. Det var också svinmycket folk så arvsmassorna tog en titt på brasan och ville genast gå hem igen. 30 minuter tillbaka då.

Nu kan rasande hormoner, ihållande smärta, och besvikelse lägga en skugga över mitt omdöme, men det var inte mycket till dag idag. Jag har också börjat tänka att den där jäkla mensen säkert återgår till att komma var tredje vecka nu igen. För den vill väl bara jävlas. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.