Idag ville bara Polarn med på löprundan. Jag får erkänna att jag är lite däckad av pollensmockan och därför behövde ta det lite lugnt, så jag undrade hur det skulle gå med en speedy som sällskap. När Pyret är med så håller hon ner tempot, och Polarn drar som vår lilla hare. Man riktigt ser hur det finns så mycket energi laddat i benen som bara suktar efter att få dra iväg ordentligt, och ibland gör hon det. Jag och Pyret kommer sedan efter, i Pyrets eftertänksamma takt, och möter upp Polarn där hon står och väntar.
Det gick inte fort.
Det visade sig inte vara ett problem.
Polarn ägnade nämligen alla 21 minuter åt att prata. Medan hon sprang. Hon kommenterade emellanåt att hon fick håll, och sa själv att det nog var för att hon pratade så mycket, men hon slutade inte. Däremot så sprang hon mindre intensivt när hon också skulle berätta allt om sin dag samtidigt.
Jag har helt fått släppa tankarna om att slipa på mina tider. I sällskap av Arvsmassorna går det inte fort, eller blir så långt, så jag misstänker att jag skulle behöva öva upp mig på nytt efter den här tiden i deras sällskap. Men det är ju å andra sidan inte mitt löptempo som är det viktiga med att komma ut och springa.
Kommentarer