Fortsätt till huvudinnehåll

En klar

Idag var jag på besök här:
Jag måste erkänna att jag aldrig varit i denna ökända byggnad tidigare.
Det var ju inte helt säkert att jag ens skulle ta mig dit eftersom det krävdes en liten tur med pendeltåget. Pendeltågen som inte går den tid som SL-appen säger, eller som Trafikverket säger, utan något helt annat. SL-appen sa 9.35, Trafikverket sa 9.40, skylten sa 9.50, tåget åkte 9.52. Lite stressigt när man har en föreläsningssal full av människor som väntar på en.

Men jag kom fram i tid, för att jag alltid är ute i god tid. Eller rättare sagt, i vanliga fall är jag framme med god marginal, den här gången var jag framme i tid. Så jag kunde hålla min föreläsning, efter att jag fått hjälp att hitta till salen. Jag hade dessutom turen att några ville ställa lite frågor efteråt, så då kunde jag få hjälp att hitta ut också. 

Lättad över att ha klarat av uppdraget drog jag hem för att jobba hemifrån. Precis som vanligt undrar jag varför jag ställer upp på sånt här när jag är så obekväm. Svaret är; För att jag inte tycker om att det gör mig obekväm. Det jag ägnade eftermiddagen åt förutom några akuta ärenden, var att förbereda nästa föreläsning. Den här terminen kommer det bli 4 totalt. Borde det inte kännas mindre obekvämt snart? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.