Polarn har i flera månader informerat att hon kommer ordna aprilskämt, jag skulle vara beredd.
Imorse när jag gick på toa utan linser och glasögon blev jag orolig för att både synen och det sensoriska var illa ute, eftersom jag inte hittade kanten på toarullen. Få saker får mig att känna mig så dum och inkompetent som att sitta och krafsa på rullen, fram och tillbaka, för att få tag i någon kant. Så pass att när jag går på offentliga toaletter så ser jag alltid till att pappret hänger ner en bit till nästa gäst.
Imorse hittade jag den till sist.
Polarn avslöjade sedan att hon ställt larm på sin nya smartwatch, hur hon nu listat ut den funktionen, till klockan 2 på natten. Då var hon för trött, så hon ställde ett nytt larm till klockan 5 för att gå upp och ordna detta. Hon hade också planerat att sätta tejp över vattenkranen, men tejpen trilskades så hon struntade i det. Istället gick hon och la sig och somnade om.
Jag vet liksom inte om jag ska vara väldigt imponerad, eller väldigt oroad. Den kapaciteten kan ta henne hur långt som helst, i så väl godhetens som ondskans tjänst.
Kommentarer