Fortsätt till huvudinnehåll

Veta men inte vilja.

Ett besök på skolans fina toalett, sådär lite snabbt, mellan lektionerna, och där var det.
Lite rosa bara, så där som dagen innan.
Jag hinner med så många ursäkter i mitt huvud, det går så fort, och jag kan dem alla.
"Man kan blöda lite även om man är gravid, speciellt när det är så lite, brustna kärl för att slemhinnorna är sköra."
"Man kan ha som lite mensvärk även om man är gravid, för livmodern växer ju."
Men innerst inne.
Jag vet.
Oftast är saker precis vad de verkar vara.
Men jag vill inte.
Jag vill stoppa vad som är på väg att hända.
Jag vill stampa med fötterna och få igenom min vilja.
Ge mig, nu!
Jag vill skrika, sparka, gråta, och slå hårt.
Istället så ler jag och är artig i några timmar till, tills lektionen är slut och jag kan gå hem.
När jag väl är hemma så orkar jag inte varken skrika, gråta eller sparka.
Jag är bara tom, ledsen och trött.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.