Fortsätt till huvudinnehåll

Vaddå?

Jag förstår inte.
Alltså, jag förstår inte - punkt.
Ingenting. Nada. Nothing.
Ljuset är tänt, men ingen hemma.
Jag rivstartade dagen med ett prov i plugget, 1 timme och 45 minuter satt jag.
Sen skulle vi prova lite till.
Det tog bara 1 timme.
Sen skulle vi ha lektion.
Däremellan hivades det kaffe, och snackades skit.
Jag tycker en aning synd om läraren i dagens sista ämne, då vi var ett litet gäng som hade haft hela långa dagen tillsammans.
När alla spänningar släpper, och tröttheten sätter in.
Och hjärnan kopplas bort.
Fnitter och flams.
Under kvällen skulle jag behöva plugga inför ett prov imorgon.
Plötsligt förstår jag varför det är meningen att man ska plugga när man är *ähum* "ung".
I alla fall yngre än det här.
Jag får inte in någon mer information nu, jag vill gå och sova, klockan 17.30.
Men det ska nog gå bra det här.
Jag ska bara gå och köpa saker innehållande groteska mängder socker till min lilla kopp kaffe först.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.