Kunskapsnivå.

Jag tänker på vilket mindre bra sätt salskrivningar är på att mäta kunskap.
Det är ju långt mer ett sätt att mäta nerver och koncentration.
Det är däremot ett bra sätt att förhindra fusk.
Svårt det där.
Jag har den stora turen att lyckas hålla nerverna under hyfsad kontroll i stressiga lägen, däremot har jag sämre förmåga att kontrollera nerverna när det finns tid för eftertanke.
Vilket innebär att jag jagar upp mig som attan innan, men kan prestera under en salskrivning.
Men hjärnan är ju en märklig mackapär, som gör som den tycker.
Jag känner ju att mindre kunskap skvalpar runt där inne när frågorna läggs framför mig vid skrivningen, i stressen, än när maken förhör mig hemma i lugn och ro.
"Men jag kan ju det här" dyker upp titt som tätt.
Så för andra, som har en grå massa som motarbetar mycket mer än vad min gör.
Som klasskamraten som på inget sätt är korkad.
Som förstår och mycket väl kunde svara på frågorna flera timmar senare.
Men som under provet fick total blackout.
Inte ens klarade frågorna på G-nivå.
Hjärna på rast, när det är lektion.
Eller för de som är bra på att formulera sig verbalt, men inte alls i skrift.
Vad säger deras krassa resultat på knappt godkänd nivå om deras kunskap?
Inte ett jota.
Det mäter bara deras stresstolerans.
Och det ska väl inte vara den man får betyg i?
Som vanligt så är livet orättvist.