Fortsätt till huvudinnehåll

Testing, testing.

En dag full av prövningar.
Och inte en blekaste om hur det har gått.
IVF är IVF. Söta, snälla, rara, omtänksamma människor som tar hand om oss.
Som de andra gångerna förklarar dom hur fint embryot är, "Jättefint".
Vi är med i en teststudie där embryona fryses in på dag 2 istället för 5, och det var dom av någon anledning positiva till, "det ser så fint ut".
Men jag är ledsen, jag vet att dom vill ingjuta hopp i en makaber situation, men jag vill inte höra.
Det blir en slags falsk marknadsföring.
Det första embryot var ju superfint, doktor 1 ville inte ens diskutera vad som skulle hända om det inte fungerade, för det såg så fint ut, toppen procent.
Men vi fick försöka igen, ändå, med ett embryo som doktor 2 tyckte såg jättefint ut.
Och nu var vi tillbaka till doktor 1, som bekymrat pratade om försök 1 och 2 men sa att då försöker vi med nummer 3, som ser jättefint ut.
Jaja.
Kör bara.
Funkar det så funkar det känns det som. Jättefint eller inte.

Efter en snabb lunch med maken drog vi iväg till varsitt andra test.
Han för något IT-tjafs, jag för lärning Engelicsh.
Hans gick kanon.
Jag vet inte, än.
Det var min första salskrivning sen jag tog körkort, som var för sisådär 15 år sen.
Prov har jag haft massor den senaste studietiden, men inga salskrivningar.
Stor sal, sitta i varannan bänk, ingenting på borden utom penna, luften tung av spänning.
Men det kändes bra. Vad det nu kan betyda.
Nu är det in i väntans tider igen då.
På måndag kommer första provresultatet, om 14 dagar nästa.
Om ingenting annat så har jag fått ut något av dagen:
Ett finfint frikort hos landstinget.

Kommentarer

Jenny sa…
Håller tummarna! <3

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.