Fortsätt till huvudinnehåll

Tralalalala.

Det pratas en del om alla "jag-ska-sjunga-i-tv-och-bli-en-stjärna" program som slåss i kanalerna.
Det snackas om hur elaka en del är.
Det diskuteras om det verkligen finns så mycket blivande artister där ute i vår lilla land.
Det pratas om enskilda deltagare som kämpar för sina 5 minuter i rutan.
Det slås upp stort om juryns bedömningar och kommentarer.
Jag är allergisk mot det alltihop; alltså programmen, inte de som verkligen har talang och ett brinnande intresse, och reagerar mest på detta just för tillfället:
1; Varför är det alltid de som wailar supernasalt som går vidare?
2; Varför tröttnar folk inte på det totalt uppgjorda i programmen?
Och allra mest undrar jag:
3; Jury: Idol; 3 snubbar, 1 brud. The voice; 3 snubbar, 1 brud. True talent; 2 snubbar, 1 brud.
Så antingen anses det inte finnas bra brudar som kan bedöma röster, eller så är brudar smartare än att ställa upp i såna program.
Jag vet inte vilket.
Men lite konstigt är det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.