Fortsätt till huvudinnehåll

Sommar, sommar och sol.

Det blev ju rätt varmt idag. Inte helt förvånande åkte vi därför till stranden.

För att vara helt ärlig är strandhäng inte min grej, men arvsmassorna tycker att det är himmelriket. För att lindra upplevelsen gäller det att komma på plats tidigt, och det gjorde vi. På så sätt hinner man bada, springa, försöka fånga fiskar med händerna och bygga märkliga saker i sanden, tillräckligt länge för att känna sig klar med hela upplevelsen lagom tills stranden börjar fyllas med folk. För när folk börjar packas tätt ihop, musik spelar på olika håll, det ropas, stojas och stimmas, och vattenkanten nästan behöver kölapp, i kombination med hetta och kladdig solkräm, då blir jag trött. Att valet dessutom står mellan att sitta på en filt på en knölig gräsmatta i egenskap av landets stelaste människa, eller att stå i svenskt vatten när jag tycker att en pool i Thailand har kallt vatten gör inte upplevelsen bättre.

Så rutinen är: bad, fruktstund, bad, lunch, bad och hemgång. Sådana här varma dagar är dessutom 3 timmar i solen fullt tillräckligt. I vanliga fall håller arvsmassorna sig till skolan av "bara lite till", men idag var de okej med att åka hem, fast de vill så klart gärna åka tillbaka. Så jag är inte ensam om att bli trött av allt stimuli.

På tal om trött av stimuli så läser jag, sist av alla, Anders Hansens bok Hjärnstark.


Inte för att så mycket känns nytt, det är väl allmän vetskap nu för tiden, kanske just på grund av bokens popularitet, men det är alltid bra med påminnelser och att väcka tankarna.

Under dagens strandhäng som just innehåller så mycket stimuli att jag känner att hjärnan blir helt överbelastad, läste jag i en del i boken som behandlar det där med stimuli och ständiga intryck. Det är ju verkligen inte konstigt att vi går omkring och känner att vi inte har tid, eller känner oss stressade. Jag bestämde mig för att begränsa en del av all input genom att rensa mina sociala medier, bara ha kvar det som ger information som betyder något för mig. Kanske kommer jag då ha tid att faktiskt titta igenom det ibland. Jag rensade i telefonen också, tog bort onödiga appar.

Precis som när jag gör mina garderobs- och skåpsrensningar känns det skönt att begränsa sig lite. Nu får skärmtid bli kvalitet istället för kvantitet.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.