För att inte få total klaustrofobi av att hänga med nej-sägarna tog jag idag en långpromenad, ensam, till ljudet av 80-tals hits. Ingen ville följa med och då lyssnar jag hellre på Bonnie Tyler, Wham! och Pat Benatar än "Jag är trött", "Är vi framme snart?", eller "Det här är tråkigt". För att inte bli galen eller få ryggskott behöver jag komma ut och röra på mig i alla fall en gång per dag.
Att spendera dagarna till ljudet av My little pony eller "Nej!" gör att hjärnan behöver mer än fysisk aktivitet för att inte krascha, den behöver lite intellektuell utmaning också. Jag avslutade det 500 bitars pussel jag tog fram igår, så därför tog jag fram ett på 1000 bitar som kanske i alla fall dröjer några dagar att avsluta.
Att spendera dagarna till ljudet av My little pony eller "Nej!" gör att hjärnan behöver mer än fysisk aktivitet för att inte krascha, den behöver lite intellektuell utmaning också. Jag avslutade det 500 bitars pussel jag tog fram igår, så därför tog jag fram ett på 1000 bitar som kanske i alla fall dröjer några dagar att avsluta.
Man har ju exakt så roligt som man gör sig.
Kommentarer