Dagens

Förutom lördagsgodis, lunch utomhus och en långpromenad, så innehöll denna lördag en middag med Greken. Hon som är så bra på att ge de där perspektiven som är så rätt men så svåra att ta till sig. Så som det man egentligen vet är rätt så ofta är.

Medan jag avslutade kvällen med mitt pussel, åh vilken besatthet, så klurade jag lite.
Om varför det är så svårt och skämmigt att prioritera sig själv.
Om varför man ger upp om att tjata om saker man tjatat om så många gånger.
Om varför det är så svårt att tro att man kan ha rätt.

Några stora, bestämda svar har jag inte kommit fram till. Men jag har ändå bestämt mig för att prova att ägna resten av sommaren åt bra känslor. För det är ju inte meningen att man ska ägna så mycket tid till sådant som bekymrar, sänker och tynger. Kanske extra viktigt när man har ett människovårdande yrke som är fokuserat så mycket på det svåra. Fritid och semester måste få vara en möjlighet att hämta andan, och ge lite motvikt.

Så lite "Välj lycka", fast utan amerikansk självhjälps guru stuket, och mer spotta i näven och försöka vända skutan anda. Typ.