Fortsätt till huvudinnehåll

Vård av katt -VAK

Tidigt denna morgon var Bobo snäll och skjutsade mig med en skrikande, klösande hyena i en bur i knät. Jag hade funderat över att be att få låna bilen, men tog en titt på Lillfjant och tänkte att det kanske skulle vara en utmaning att köra och hantera henne samtidigt. Jag hade rätt. Jisses vad hon är en handfull. Men resan var nödvändig, det var dags för kastrering och chipmärkning.
Lillfjant var modig så snart hon slapp ur buren.
När jag lämnat henne i god vård tog jag en tidig morgonpromenad de 6 kilometerna hem. Härlig start på dagen.
I väntan på att hämta den lilla hårbollen fick palettbladen en höstrensning. Lika bra att beskära dem när de ändå snart kommer tappa hälften av alla blad och se urtrista ut. Problemet är att det alltid blir så mycket fina skott att ta hand om. Jag kan inte kasta dem. 
 
Allt gick bra hos veterinären. Lillfjant var lagom omtumlad när det var dags att åka hem och satt hela bussresan med kinden mot mina fingrar. Skönt att hon inte skrek sig hes då. Lugnet höll inte i sig, hon har inte utrymme för att ta det lugnt skulle jag tro, så redan till kvällen började hon leka. Men mest försöker hon hantera den berömda tratten.
Hon har redan tagit sig ur den en gång, så klart. Jag ångrar att jag inte köpte en post-op. dräkt när jag var hos veterinären, för den där Houdini skulle nog behöva en. Nu kan jag inte komma iväg och få tag i en. 

Nåväl, nu är operationen klar, jag håller tummarna för att läkningen går smärtfritt. Jag håller också tummarna för att jag får sova något inatt. PMS-ultra de senaste dagarna har helt sugit musten ur mig av alla vanliga skäl, men också för att det stör sömnen. Nu hade arvsmassorna önskemål om att få sova i min säng redan från läggdags, deras sällskap är mysigt på sätt och vis men min sömn blir sisådär. Och nu ska Lillfjant smyga runt och slå i den där tratten lite överallt under natten.
Med det sagt, Godnatt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.