Fortsätt till huvudinnehåll

Lär känna din publik

Jag klev upp extra tidigt för att hinna med morgonens bestyr. Arvsmassorna skulle vara utklädda på fritids och till kvällens bus eller godis. Deras första bus eller godis. 
Ett skelett skulle målas och en emo-vampyr skulle få sitt hår fixat. Ni hör ju själva vilken utmaning.

Jag hade senare den stora lyxen att få gå från jobbet hem till arvsmassornas kompisars familj och bli serverad lite snacks, middag och kaffe. Arvsmassorna och deras kompisar ville efter maten ge sig ut, på egen hand. Det var ett villaområde med hus i prydliga rader där alla kände alla och området gemensamt bestämt reglerna för Halloween-firandet. Det var många som dekorerat husen, det var många barn i arvsmassornas ålder som var ute och många mindre barn ute med föräldrar, det kändes tryggt.

Efter en timme så kom alla barnen in och några av dem grät förtvivlat. Mellan hulkningar berättade de att en person de tror var vuxen, i alla fall väldigt lång, gick runt med en mask och riktig motorsåg (inte påslagen) och jagade barnen. Arvsmassorna och deras kompisar kom ifrån varandra en liten stund när denna person börjat jaga dem, och de hade gömt sig i buskar och bakom hus tills de kunde springa till varandra igen. Trots att de börjat storböla så hade personen inte slutat. De hade till sist känt sig hjälpta av några större barn som sagt ifrån, och de hade sprungit hem. 
Jag kan ju känna att någon missat sin målgrupp lite här, och haft lite svårt att läsa av sin publik. Alternativt var det någon med tveksam förmåga till empati med syftet var att göra 8-åringar skräckslagna. I ett villaområde med i stort sett bara barnfamiljer och mest barn i spannet 6-12 som var ute, kanske inte skulle roas av motorsågsmassaker- referenser. Polarns kompis fick hämtas av sin pappa och bäras hem i famnen för hon vågade inte gå och Polarn ville inte sova i sin säng i natt, så då ville inte Pyret det heller. 

Men, innan denna avrundning fick de en bra insamling ändå:
Och jag tror att de var nöjda med sin första bus eller godis runda, trots allt.
Jag fick middag och trevligt sällskap, det väger upp att det blir trångt med tre i sängen inatt. Tre plus katt. Alltid katt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.