...söndag!
Efter en natt där Pyret låg och sparkade mig i revben, rygg eller ansikte halva natten och Polarn väckte mig 5.40 (dock efter att ha sovit i egen säng, hon har gjort det ofta sedan hon slutade med blöja), hade jag inga högre förväntningar på dagen. Jag har dessutom pms-tall Grande.
Fast Pyret var på ett magnifikt humör hela dagen, så där exceptionellt att jag inte kunde sluta att ge henne komplimanger både under dagen och vid nattning. Vid nattningen sa jag:
"Tack för en fin dag hjärtat, jag tycker att vi har haft det väldigt härligt tillsammans och att du har varit väldigt duktig idag."
Varpå hon frågade
"Hur då?"
Jag beskrev att hon varit smart och kommit med bra idéer, att hon var tålmodig och stark när hon cyklade, att hon var en väldigt bra syster, att hon inte blev arg när saker strulade utan fortsatte att prata istället, att hon var en riktigt bra hjälp när vi skruvade möbler, att hon varit rolig, sådana saker.
När jag frågade om hon tyckte att det varit en bra dag svarade hon ett starkt
"Jaaaa!"
Polarn har också varit på toppenhumör. Hon har haft sina explosioner men de går ju över innan man ens märkt av dem. Hon var också ett under av tålamod när hon var ute och tog sin premiärtur på en 12 tums cykel med stödhjul och hon skojade och fjantade sig genom dagen. Fast att hon är en glad skit som tar livet med en klackspark är ju mera som vanligt.
Jag har i alla fall njutit av dagen mer än jag njutit av dagar på länge, trots ont, svullnad, illamående och trötthet. På samma gång som jag har velat lägga mig ner och kvida eller ställa mig upp och slå hårt på något, så har jag tittat på mina arvsmassor och bara velat pussa och krama livet ur dem.
En riktigt bra dag med barn som var på ett riktigt gott humör, jag behövde det.
Kommentarer