Fortsätt till huvudinnehåll

Puh.

Vi 11 personer i praktik-gruppen har i två dagar lotsat runt 15-isch första terminare för att presentera våra praktikplatser.
Jag minns från min första termin hur jäkla värdelösa jag tyckte att de dagarna var, vi lotsades dessutom runt till typ 3-4 ställen per dag.
Konferensrum, Powerpoint, SL.
Konferensrum, Powerpoint, SL.
Konferensrum, Powerpoint, SL.
And repeat.
Dessutom presenterade flera personer samma typ av praktik, flera var inom äldreavdelningen på soc exempelvis.
Det var ingen som ställde frågor, alla presentationer gick asfort, och eleverna som presenterade ägnade mest tid att leka erfarna studenter och försöka lära oss hur vi skulle plugga, som att vi fick höra flera gånger per dag att inte sikta på att få mer än E i betyg eftersom ingen arbetsplats skulle titta på betyget sen ändå.
Nä. Men om man siktar på högre kanske man lär sig mer. Eller kanske har bättre marginaler mot en omtenta. Eller bara visar för sig själv att man har större ambitioner än att leva med måttet att nätt och jämt klara sig.

I alla fall, nu har det varit vår tur.
Vi fick ganska mycket frågor.
De som hade samma typ av praktik samordnade sina presentationer och utförde dem tillsammans.
Vi åkte inte till varenda praktikplats.
På fikat i morse när jag hade presenterat min praktik så kom en elev fram och berömde oss för att vi var så jäkla proffsiga. Sa hon. Som var skådespelerska utbildad på scenskola och jobbat i halvstora filmer och pjäser.
På slutet av dagen sa i alla fall folk att de tyckt att dagarna varit bra. De sa ingen på den rundturen vi fick åka runt på för fyra terminer sen.
Jag tror att vi gjorde ett ganska bra jobb.
Fast samtidigt undrar jag om det inte var vi i termin 5 som blev mest inspirerade av att höra vilka jobb som väntar där ute, om bara 2 terminer till. 2 terminer. Om bara ett år är vi vid den här tiden snart vid examen.
Jisses.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.