Jag känner mig lite off. Liksom lite avstängd. Som att jag inte riktigt orkar engagera mig, bry mig, bli upprörd, bli arg, bli ledsen, bli förväntansfull eller bli glad. Humöret är konstigt jämt, fast på en lite för låg nivå, men utan att vara deppigt.
Allt sker med ett lager av: Det är som det är och blir som det blir. Allt bara konstateras och hanteras.
Märklig känsla.
Fast jag hörde att många av kollegorna hade samma lite diffust avstängda känsla efter i fredags, så jag antar att det bara är någon mekanism och reaktion för att hantera en så märklig upplevelse.
Men just nu är jag bara en vandrande trött hög av "Så är det väl då och då får det väl vara så."
Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte
Kommentarer