Kontrasterna när man ena dagen går förbi döda människor på en gata, för att nästa dag sitta och äta lunch med barnen som roar varandra med att en sjunger Pippi Långstrump och den andre "spelar" musiken genom att göra bubblor i drickan. Den.
Vi har planterat vårblommor och haft lekträff med mammakompisen. Vi har haft en vanlig lördag. Som man ska.
Det som skiljer sig är att jag är extra trött för att jag har sovit dåligt och drömt konstiga drömmar hela natten.
Det som skiljer sig är att hatet där ute växer. De av oss som inte vill hata, de av oss som är övertygade om att hat föder mer hat, möts av hån om att vara naiva och självgoda. När kan det vara fel att fokusera på det goda, att inte vilja tro att ilska, hat och det onda är det rätta. Vi säger ju egentligen samma saker: att hata och vilja skada är fel och att förlora någon nära så oväntat och meningslöst måste vara fruktansvärt och vi lider alla med dem. Nyheten om att en ensam elvaåring på väg hem från skolan var ett av offren är så plågsamt att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Då väljer jag att förstå skillnaden mellan att fördöma vad som har hänt och att ge efter för oreglerat och missriktat hat.
Jag planterar blommor, skrattar åt barnen som fånar sig och kramar fina människor. Samtidigt som känner mig tacksam för att jag såg så lite, att jag var med om så lite, att jag mår bra. Jag fokuserar på all omtanke och värme som visats mot medmänniskor och offer. Jag fokuserar på hur fina vi kan vara mot varandra, de flesta av oss.
Kommentarer