Fortsätt till huvudinnehåll

Mor på grönbete.

Så var det dags att släppa ut lilla mor på grönbete.

Tidigt på morgonen samlades praktikplatsen och annat folk för en roadtrip ut till en konferensanläggning. 
I morgonsolen satt vi i en en buss i äkta charterstil och kunde låtsas att vi var på väg genom en annan huvudstad än vår egen.

Kursanläggningen låg högt upp på en kulle och glittrade i solen.
Vi kunde njuta av utsikten och solen under alla de fikapauser som var inlagda titt som tätt. Det är mer regelbundet intag av onyttigheter och föda än jag har fått i mig på flera år.


Inte behövde vi dela rum heller, så jag ska lyckas lista ut hur jag ska välja vilken säng jag troligen inte kommer lyckas få någon sömn i på grund av ovana att sova själv och ostört. Hur gör man? Ingen som snarkar, sparkar, frågar, ropar, spinner och jag behöver inte gå upp klockan 5. Det känns omöjligt.
 

Vi fick inspirerande föreläsningar om bland annat hur vi dagens samhälle ska vara så himla kompetenta, resursstarka och egen lyckas smed genom det enorma utbud vi kan självförverkliga oss i och bli den bästa på allt, när de allra flesta av oss bara uppnår medelmåttighet. Hur blir man nöjd då?
Vi fick matnyttig information om hur man jobbar i den här branschen och rundade av med underhållning med Emil Jensen. Han har gått mig förbi, det är ju enormt synd. Vilken smart, rolig, duktig, charmig, vältalig och tankeväckande person. Läs och lyssna på ett samhällsperspektiv som behövs lyssnas mer på i dagens klimat säger jag.
Med mensvärk from hell avrundades dagen med middag och underhållning.
Laxtartar
Helstekt kalv med blomkålspuré 
Hallonsorbe
Intaget med paus mellan, utan att behöva hjälpa någon med något och om någon gick på toaletten så behövde jag inte följa med.
Jag har varit med om värre.
Faktum är att jag inte ens behövde vara den tråkiga småbarnsmamman som gav upp först för den barnlösa chefen sa att hon ville gå och lägga sig innan jag hann. Jag höll ut ändå ut till klockan 21!
Imorgon väntar en ny dag med frukostbuffé,  föreläsningar, fika och lunch. Bäst att försöka sova lite ifall jag har blivit väckt tidigt så länge att jag kommer vakna klockan 5 fast jag inte alls behöver. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.