Fortsätt till huvudinnehåll

Påminnelse.

Matteläraren påminde om att det är första advent på söndag.
Tur var det, jag har totalt missat det.
Jag vet inte var i kalendern jag var, men jag trodde att det var ett tag kvar.
Jag kan ju skylla på att det inte alls har synts så mycket pynt i centrum och skyltfönster än, och nu förtiden smackar de väl upp sånt redan i oktober?
Har de inte haft lust med det för att vi har haft lite granna milt väder?
Väntar det på vinterstämningen?
Strunt samma.
Nu är det dags att kliva in i förråd, källare och vindar för att halv slå ihjäl sig när man ska plocka fram pyntet.
Sen ska man slå ihjäl den andra halvan när man försöker få upp saker i fönstret.
Med lite tur slår man också helt ihjäl allt tålamod när man försöker få sladdar att räcka till, stearinljus att inte ramla, och husdjur eller barn att inte förstöra allt.
När man är helt säker på att allt tålamod är slut och alla ben är brutna, då slår man sig ner i soffan och tröstar sig med lussebullar, pepparkakor och glögg.
Då passar man också på att fira att om bara några veckor, som kommer gå så fort, så är det dags att plocka bort allt igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.