Fortsätt till huvudinnehåll

Påminnelse.

Matteläraren påminde om att det är första advent på söndag.
Tur var det, jag har totalt missat det.
Jag vet inte var i kalendern jag var, men jag trodde att det var ett tag kvar.
Jag kan ju skylla på att det inte alls har synts så mycket pynt i centrum och skyltfönster än, och nu förtiden smackar de väl upp sånt redan i oktober?
Har de inte haft lust med det för att vi har haft lite granna milt väder?
Väntar det på vinterstämningen?
Strunt samma.
Nu är det dags att kliva in i förråd, källare och vindar för att halv slå ihjäl sig när man ska plocka fram pyntet.
Sen ska man slå ihjäl den andra halvan när man försöker få upp saker i fönstret.
Med lite tur slår man också helt ihjäl allt tålamod när man försöker få sladdar att räcka till, stearinljus att inte ramla, och husdjur eller barn att inte förstöra allt.
När man är helt säker på att allt tålamod är slut och alla ben är brutna, då slår man sig ner i soffan och tröstar sig med lussebullar, pepparkakor och glögg.
Då passar man också på att fira att om bara några veckor, som kommer gå så fort, så är det dags att plocka bort allt igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.