Fortsätt till huvudinnehåll

Framtidsplaner.

Jag trodde att jag var ute i god tid, klockan var ju bara strax efter 13.
Jag hade fel.
Affärerna hade redan hunnit nå ett lätt kaotiskt tillstånd.
Jag är säker på att jag måste påskynda mina planer att bli Enväldig härskare, för så här kan vi inte ha det.
Att samlas åtta personer mitt i en gång i mataffären, med två barnvagnar och en kundvagn, för ett "Heeeeej! Hur mår ni?" i många minuter borde vara olagligt.
Speciellt när damen i permobil försiktigt försöker få komma förbi,utan att lyckas, och istället kör en omväg runt halva affären för att nå bröddisken.
Och de där kundkorgarna på hjul?
Gör människor livsfarliga och struliga. Olidligt.
Att långsamt strosa runt i mataffären samtidigt som man pratar i mobiltelefon, och därmed skapar köer bakom sig, likt någon som kör 30 på en 50 väg. Nej.
Trots att jag borde förstått bättre gav jag mig in på systembolaget.
Jag vet att möjligheterna att köpa alkohol är begränsade, jag vet det trots att jag själv gör det så vansinnigt sällan, men måste det utbryta sådan panik för att det är helgdag imorgon?
Eftersom jag ännu inte nått Enväldig härskare status är min möjlighet att göra något åt allt vansinne begränsad. Så istället går jag hem, stänger ytterdörren, kommer ihåg att andas, sätter på kaffe, och äter min choklad.
Vips blir livet lite lättare igen.
Måste komma ihåg att skriva in det i min plan för Enväldig härskare:
"Göra alla människor beroende av kaffe och choklad."

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.