Fortsätt till huvudinnehåll

Framtidsplaner.

Jag trodde att jag var ute i god tid, klockan var ju bara strax efter 13.
Jag hade fel.
Affärerna hade redan hunnit nå ett lätt kaotiskt tillstånd.
Jag är säker på att jag måste påskynda mina planer att bli Enväldig härskare, för så här kan vi inte ha det.
Att samlas åtta personer mitt i en gång i mataffären, med två barnvagnar och en kundvagn, för ett "Heeeeej! Hur mår ni?" i många minuter borde vara olagligt.
Speciellt när damen i permobil försiktigt försöker få komma förbi,utan att lyckas, och istället kör en omväg runt halva affären för att nå bröddisken.
Och de där kundkorgarna på hjul?
Gör människor livsfarliga och struliga. Olidligt.
Att långsamt strosa runt i mataffären samtidigt som man pratar i mobiltelefon, och därmed skapar köer bakom sig, likt någon som kör 30 på en 50 väg. Nej.
Trots att jag borde förstått bättre gav jag mig in på systembolaget.
Jag vet att möjligheterna att köpa alkohol är begränsade, jag vet det trots att jag själv gör det så vansinnigt sällan, men måste det utbryta sådan panik för att det är helgdag imorgon?
Eftersom jag ännu inte nått Enväldig härskare status är min möjlighet att göra något åt allt vansinne begränsad. Så istället går jag hem, stänger ytterdörren, kommer ihåg att andas, sätter på kaffe, och äter min choklad.
Vips blir livet lite lättare igen.
Måste komma ihåg att skriva in det i min plan för Enväldig härskare:
"Göra alla människor beroende av kaffe och choklad."

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.