Ledigt.

Snart är semestern över.
IVF-semestern.
Det är svårt att se hur man är när man är mitt uppe i något.
När man håller på och sluta röka tycker man kanske inte själv att man är tjurig.
När PMS-monstret dyker upp tycker man själv kanske att man är trevlig.
När man är mitt uppe i IVF så kanske man själv tycker att man fortfarande är pigg och glad.
Under det här lilla uppehållet har jag blivit påmind om hur jag är när jag är pigg och glad, och så är jag inte mitt uppe i all evig väntan.
Väntan på att börja testa för ägglossning.
Väntan på att göra insättning.
Väntan på blödning eller icke.
För att genast börja om att vänta när besvikelsen kommer.
Livet blir lite mörkare, lite tyngre, lite dystare.
Och jag med det.
Nu har jag haft ledigt från det där, har fått känna mig lite lugnare, lite mer lättsam, lite trevligare.
För jag känner skillnaden nu, när jag tar några steg ifrån allt.
Men snart är det över, dags att börja om och vänta.
Trevliga B.o.B. kommer dra sig lite tillbaka igen, men det är inte med vilja, bara så ni vet, det är mycket roligare att vara trevliga B.o.B.
Fast när jag är mitt uppe i det så kommer jag tycka att jag hanterar det hela väl, att jag inte alls är påverkad, spänd, stressad, ilsken, ledsen, B.o.B:ig.
Ibland är det tur att vi har våra skygglappar.