Fortsätt till huvudinnehåll

Jag har glömt vad jag mindes.

Ni vet när det känns som att man har glömt något.
Den där lite gnagande känslan.
Man försöker låta bli att tänka på det, men hör hur det håller på och rasslar i huvudet när hjärnan kutar runt i arkivet och förtvivlat bläddrar i varenda mapp.
Så istället försöker man hjälpa till, man tänker så det knakar för att komma på vad det är man har glömt bort.
Inget hjälper.
Fast hela tiden skrapar det mot skallbenet, och verkligen vill komma ut.
Så känns det just nu.
Och jag vet att jag kommer få leva med obehaget tills antingen
A; Jag får uppleva den tillfredsställande känslan av Eureka! Jag har det!
Eller
B; Jag glömmer bort att har har glömt bort något, och gnagandet försvinner.
Jag gissar på att det kommer bli alternativ B som vinner.
Varför jag tror det kommer jag inte ihåg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.