Fortsätt till huvudinnehåll

Motvind.

Jag försöker verkligen plugga.
Lovar.
Men.
Jag kommer hem från jobbet, ställer om från: hjälpande hand, tröstande ord, lyssnande öra, saturationsmätning, pulsmätning, nålborttagning, omplåstrande, tidsbokande och städning.
Till: faktaletande, kritiskt granskande, sortering, och anteckning.
Men så spelar grannen hårdrock. För de skolbarnen har höstlov utan arbete. Och inget vett.
Till slut tystnar de.
Troligtvis för att de trots den höga volymen på stereon inte hör musiken, för utanför går en arbetare med en lövblås.
Hur ska man jobba i det här!?
Brrrrrrrrrrruuuuuuuuummmmmmm.
I all evighet.
Om jag inte redan var tokig så skulle jag garanterat bli det nu.
Jag tittar tröstlöst ut över området han håller på och städar bort alla löv från, han är långt ifrån klar.
Han kommer säkert jobba ända tills klockan 16, kanske till och med kommer tillbaka imorgon.
Jag som äntligen hade fått lite motivation.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.