Fortsätt till huvudinnehåll

Utandning

När jag sa att jag inte gillar att bada fick jag höra från en bakant att skicka mig på dessa dagar väl då var att kasta bort pengar. Som tur är så kan man åka till Yasuragi och göra annat än att bada, eftersom man kan finna vila och återhämtning på många sätt.

Vi inledde dagen med att byta om;
Det är inte helt lätt att gå i den där yukatan, ännu svårare blev det med tofflor. Små trippande steg som möjligen kan leda till värk i höften blev resultatet.

Efter ombyte följde en lättare frukost, och sedan en presentation om att utveckla självledarskap, medan vi satt i en lokal med otrolig utsikt.
I all enkelhet väckte det många viktiga tankar om hur jag kan förhålla mig till de utmaningar som jobbet ger. Även om konceptet med självledarskap möjligen är lite väl populärvetenskapligt för att passa mig. 

Medan vi hade möjlighet att fundera över den egna arbetssituationen valde några av oss att gå på en aktivitet för att lära oss olika andningstekniker, för att sedan slå oss ner med en kopp te i fåtöljer som vaggade. Det fanns en överhängande risk att somna, vilket väl får ses som ett tecken på att man känner sig avkopplad.

Efter en riktigt god lunch tog jag och närmaste kollegan en promenad i området.
Trots det trista vädret var det otroligt fint, och vi fick tillbaka tillräckligt med energi för att efter en fika orka med Qi-gong. Jag fick en bekräftelse på att koordination och balans inte riktigt är min grej. Och att få bekräftelse kan ju vara lugnande, kan man väl säga.

"Jösses, vi bara äter hela dagen!" sa en kollega, som att det var något dåligt. Det är självklart inget dåligt, men det var lite skönt att få en stund i sitt rum innan trerättersmiddagen.
Jag hade också fått höra från en bekant att enligt en "säker källa" var stället och rummen inte så fräscha som de varit tidigare. Det var nog mest ljudet av avundsjuka och en påminnelse om att det där med "säkra källor" ska man låta bli att lyssna på. För rummet var mer än fräscht, jag kommer sova gott här. 

Jag kommer också sova gott eftersom jag avslutade dagen med denna middag:
Bortkastat att den slitna regionsanställda tvåbarnsmamman fick en sådan här dag, för utan bad kan hon väl rimligen inte funnit någon slags återhämtning. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.