Fortsätt till huvudinnehåll

Hej mitt vinterland

Medan snöflingorna fortfarande bara stillsamt singlade ner begav vi oss till Sundby gård för Brunch. Lillstrumpa till Syster yster (alla som var barn i början på 80-talet och hade Staffan Westerbergs barnprogram som underhållning fattar), också känd som "Bobo", fyllde hela 50 och det skulle firas. I den här åldern är det där med presenter en jäkla mardröm, men att bjuda på mat i drivor känns som ett säkert kort. 
Så smart att ge en present man själv får njuta av. Så här i efterhand känner jag att jag borde gått en runda till.

När vi var mätta och belåtna skulle bror och jag passa på att åka och köpa Pyrets födelsedagspresent. Då hade snön hunnit ligga i. Det blev en intressant utflykt där vi mestadels satt fast i köer och betraktade bilar nedkörda i diken, spinnande i backar, inkörda i stolpar och sniglande fram längs vägarna. Trots alla lättillgängliga väderappar var det uppenbarligen många som glömt hålla utkik efter när det var dags att byta till vinterdäck. Fler än jag som försöker förtränga att vi behöver ha en vinter alltså.

Lägger man till att ha veckohandlat, städat, gått till soprummet, lämnat saker till secondhand och ha veckans tvätthög avklarad så känns det som en produktiv dag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.