Fortsätt till huvudinnehåll

Olyckligt

Det visade sig att även om själva såret inte var så illa till en början, så ställer det till med lite bekymmer trots allt. Jag tror framförallt att det är en ganska olycklig placering på en skada.
Lite svårt att ha bra skor i kombination med detta.
Och med ett snitt på 15000 steg om dagen en arbetsdag så behövs schyssta skor. För att kunna ha på mig bra skor så behöver jag ha plåster för att inte något ska skava mot såret.
Då uppstår nästa problem. Plåster på skrapsår i denna värme skapar lite irritation, och idag lite varbildning. Också för att många steg, plus ålder, plus värme är lika med svullna anklar. Svullna anklar i strumpor och skor gör att sagda strumpor och skor pressar lite på den uppsvällda huden. 

Med andra ord; jäklar vad det där ömmade när jag kom hem och tog av strumpor, som gått tvärsöver såret, och plåstret. 

Nu fungerar jag ju inte toppen i värmen heller, men såret gjorde att dagens träning fick anpassas lite. Dels blev det fokus på övningar där inte foten belastades, dels blev det träning klockan 20.45. 

Nu håller jag tummarna för att kunna gå imorgon. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.