Fortsätt till huvudinnehåll

Det började inte bra

Lagom när jag skulle packa min lunch imorse så att vi kunde komma iväg, hördes ett kras från sovrummet. Lillfjant hade dragit ner krukan med citrusväxten i golvet. Jag är ganska säker på att hon försökte rycka upp plantan, för hon vill ju sno precis allt.
Till kvällen gjorde jag en supersnygg lagning av krukan, eftersom jag inte hade någon annan kruka i samma storlek.
Allt blir snyggt med limpistol! Extra snyggt med pappret som ligger i krukan för att Lillfjant inte ska hålla på att nafsna på jorden och bära iväg små torvbitar. 

Vi kom iväg till skola och jobb till sist. Trots att jag hade regnkappa på, så hade jag uppenbarligen underskattat regnmängden. Jag var dyngsur när jag efter drygt en timme klev in på jobbet. Regnkappan slutade mitt på låret så allt nedanför det var som ett vattenfall, och kappan höll inte tätt heller. Det visade sig vara ett lagom dåligt val att ha jeanskjol eftersom denim torkar vansinnigt långsamt. Kjolen hade inte torkat förrän klockan närmat sig 14. För att bättra situationen bara lite till, så spenderades större delen av förmiddagen i en kall möteslokal.

Det var ju självklart fortfarande regnväder när jag gick hem så då blev jag alldeles blöt igen, efter att ha varit torr i typ 2 timmar. 
Vissa dagar undrar man ju hur det kan krävas att man ska behöva lämna sängen överhuvudtaget. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.