Fortsätt till huvudinnehåll

Fullt hus

Äntligen har det blivit tillräckligt varmt på morgonen för att kunna springa i t-shirt och lämna löparjackan hemma. Å andra sidan så är det väl bara dagar från att jag tycker att det är lite för varmt även klockan 6.00 på morgonen. Jag är lite tvärtom och kämpar mer för att ta mig ut under den här årstiden som kommer, än under höst/vinter/vår. 

Idag behövdes den extra energin från träningen för att orka ha öppet hus halva dagen. Pyret hade bjudit hem 3 kompisar för att titta på uppträdande av Liamoo.
Tjohoo! 

Men mest umgicks de så här:
De skrek lika högt när de tittade på uppträdandet som när de spelade sitt spel ihop. Men hade det inte funnits fika i köket är oklart om vi hade sett dem eller bara hört dem. 

Polarn och hennes kompis lekte lite lugnare genom att spela spel på det gammaldags sättet, utan att jag lägger någon värdering i det. Själv försökte jag så gott det gick att hjälpa kompismamman med tvillingarna. Jäklar vad tungt det är att bära runt på en ettåring, det klår all annan överkroppsträning.

När alla gått hem fortsatte vi spela spel:
Någon av arvsmassorna har lite mer vinnarskalle än den andre. Det kanske leder till lite en mindre trevlig vinnare och lite mer tandgnisslan vid förlust. Kanske. 

Så här till nationaldagen ska man väl äta lite extra gott till middag, så vi gjorde hamburgare:
Så var långhelgen redan slut. Men å andra sidan är det kort arbetsvecka med paus för skolavslutning. Uppförsbacken inför semestern börjar kännas nu. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.