Fortsätt till huvudinnehåll

Är vi framme snart?

Fick höra en pappa beskriva det eviga tjatandet från barnen vid längre bilresor om "Är vi framme snart?"
Sen satt jag resten av dagen och kände mig som en 5-åring eftersom jag kom på att det är så arbetsdagarna innan semestern känns.
Är vi framme snart?
Och jag hanterar mig själv därför precis som en 5-åring på längre bilresa; jag mutar mig själv med mycket fika, och hittar små stunder där jag passar på att njuta. Utöver fikat då. 
Sådana här stunder är ju ganska bra att distrahera sig själv med när man kommer hem:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.