Fortsätt till huvudinnehåll

Vårtermin

Dags att planera kalendern och börja känna sig ambivalent igen.
Just denna vårtermin känner jag mig extra ambivalent eftersom det är så mycket annat på gång. Har lite svårt att se hur jag ska mäkta med att arbeta 100% på ett jobb där min tjänst är underdimensionerad, studera på 25%, sköta större delen av hushållsansvaret, hjälpa ett barn med läxor, hjälpa det andra barnet med hemarbete vid minsta förkylningssymtom, och säkert ha en vår kantad av sjukdom och vab innan pandemin eventuellt klingar av. För att inte tala om att man ska rodda något slags socialt liv, träning och egna intressen. 
Då ska man slänga in lite föreläsningar också, som ska planeras och stressa upp sig över. 

Just idag, med hemarbete på grund av förkylningssymtom, akuta saker som dök upp och snodde lunchtid, hinna ta covidtest på den korta lunchtiden innan taxi kom tillbaka, och ytterligare en akut sak som dök upp minuten jag skulle logga ut och gav 30 minuter övertid, då hade jag god lust att bara avsäga mig allt. Inget plugg, inga föreläsningar, inga extra uppdrag eller ansvarsområden på jobbet, inget ansvar för hushållet. 

Jag har inte svarat ännu för jag vet verkligen inte vad jag ska prioritera just nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.