Fortsätt till huvudinnehåll

Att bara ge upp

Jag kunde börja inta fast föda igår, och behålla den. Somnade bara till en gång under dagen. 
Sen började Polarn snora hysteriskt.
Mot kvällen började herr B.o.B. må dåligt.

Jag tog mig upp och följde med Pyret till skolan idag, den enda som håller sig pigg och frisk i sällskapet. Kände lite hopp om livet när jag orkade med promenaden utan att dö, symtomfri i 48 timmar närmade sig. Kanske skulle kunna återgå till vardagen imorgon.

(Här skulle en mästerskurk kliva in och börja hånskratta, om det var någon av alla tusen Disneyfilmer vi har hunnit titta på Polarn och jag.)

Började få huvudvärk på eftermiddagen, och känner att det svider i bihålorna och jag börjar bli hes.

Jaha, så nu ska jag sjukanmäla mig lite till och därmed skjuta upp det arbete som från förra sjukfrånvaron/vabben blev uppskjuten till nu. Jag ska dessutom börja jaga covid-test. Men ingen stress liksom, man måste ju få bli sjuk

Tänk om man levde livet så här istället, va?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.