"Om vi går upp tidigt imorgon kan vi åka till fridluftsplatsen och åka snowracer." sa herr B.o.B. igår. Jag gick upp klockan 6 tillsammans med Pyret, Polarn vaknade vid halv 8. Herr B.o.B. klev upp klockan 10. När vi kom fram till friluftsområdet vid halv 12 var parkeringen full och pulkabacken likaså. Med smittspridningen i full fart kändes det inte supernice att stå i klunga med flåsande barn och föräldrar, så jag sa nej. Lite avstånd känns ändå rimligt att eftersträva. Med tanke på mängden bilar som var på väg till den redan fullpackade platsen var det nog ett klokt beslut att vända om.
Är det i något sammanhang you snooze, you lose stämmer så är det i föräldralivet. Om man sover till 10-11 och sen halva eftermiddagen så får man räkna med att trängas med alla andra familjer när man lämnar hemmet. Och i den nuvarande tillvaron blir det därmed något begränsat vad man kan hitta på med alla dessa lediga dagar.
Lättare visade det sig vara att hålla avstånd i den lilla pulkabacken hemma, den var helt tom.
Och lika kul var det att åka där.
Eller rulla nedför.
Något helt annat.
Senaste kattbebisrapporten:
Jag kallar henne för min fick-katt. Hon vill helst sova i knät på någon, och när hon sover då sover hon, tungt. Om man behöver göra något medan hon ligger i knät och sussar, då kan man lätt hålla henne i famnen under tiden och hon bara sover vidare. Hon gör inte en ansats till att vilja gå ner, och när man sätter sig igen så sussar hon lika gott. Det är som att man kan sätta henne i sin ficka och ta med henne överallt.
Hon vill också kela som en besatt på morgonen, så där så att man liksom inte kan klia tillräckligt fort eller mycket. Det är en väldigt social katt, minst sagt.
Kommentarer