Fortsätt till huvudinnehåll

Lugnet under stormen

Ifall någon missade det så var det lite blåsigt idag. Så där så att inomhusaktiviteter rekommenderades. Jätteroligt när man just haft en veckas karantän.

Dagen fylldes av stimulerande aktiviteter som att titta på när arvsmassorna spelade Minecraft.
"Mamma, titta när jag gör så här!"
"Mamma, titta vad jag byggt här!"
"Mamma, titta vad som händer nu!"
Det är som att vara tillbaka i lekparksåldern när man tittade på hundra åk på rutschkanan.
Jag gav upp efter ett par timmar och tillät mig att vara en usel, icke närvarande mamma och satte mig med det här:
Jag tänkte känna efter om jag kanske vill återuppta den gamla hobbyn på ett lite mer strukturerat sätt än när arvsmassorna beställer en teckning. Ren nostalgi bara att ta fram mitt etui med pennor jag köpte i tonåren. 

För att inte vår lillfjant skulle ha allt för tråkigt drog jag igång lite underhållning:
Innan den startade tömde jag Polarns jackfickor:
Detta är en representation av vad som alltid finns i arvsmassornas fickor; 
Papper, fast de aldrig har något när de kladdar eller nyser.
Godispapper, för de får tydligen godis så sällan att de måste spara varje påminnelse om dessa dyrgripar.
Stenar, både "fina" stenar och "roliga" stenar.
Pinnar, se ovan.
Och vad skulle en jackficka vara utan ett eget lager grus. Bra att ha i halkigt väder.

Skulle skapa lite sinnesro med årets första wienersemla från fina bageriet här hemma:
Så var den inte ens särskilt god. Jag vill ha frasigt bröd, inte lite segt, vare sig det är på ett wienerbröd eller en wienersemla.

Jag ägnade mig lite åt kursen jag läser vid Luleå tekniska universitet denna termin. Kursbeskrivningen såg ut att matcha min yrkesroll, och både jag och kollegan såg verkligen fram emot att få med oss lite nytt att använda i jobbet. Vi såg också fram emot att få plugga lite igen, det är ju så kul. Men jag är snart klar med första modulen och jag är ungefär lika besviken som över semlan. Inte så frasigt, mest segt, men framförallt saknar den pålitliga källor oroväckande mycket. Jag får se om den fortsätter i samma lite flummiga stil, och om jag i så fall orkar slösa tid jag egentligen inte har på den. 

Nu har stormen klingat av och imorgon återgår livet till det nya normala. I längre än några dagar, hoppas jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.