Fortsätt till huvudinnehåll

Lugnet under stormen

Ifall någon missade det så var det lite blåsigt idag. Så där så att inomhusaktiviteter rekommenderades. Jätteroligt när man just haft en veckas karantän.

Dagen fylldes av stimulerande aktiviteter som att titta på när arvsmassorna spelade Minecraft.
"Mamma, titta när jag gör så här!"
"Mamma, titta vad jag byggt här!"
"Mamma, titta vad som händer nu!"
Det är som att vara tillbaka i lekparksåldern när man tittade på hundra åk på rutschkanan.
Jag gav upp efter ett par timmar och tillät mig att vara en usel, icke närvarande mamma och satte mig med det här:
Jag tänkte känna efter om jag kanske vill återuppta den gamla hobbyn på ett lite mer strukturerat sätt än när arvsmassorna beställer en teckning. Ren nostalgi bara att ta fram mitt etui med pennor jag köpte i tonåren. 

För att inte vår lillfjant skulle ha allt för tråkigt drog jag igång lite underhållning:
Innan den startade tömde jag Polarns jackfickor:
Detta är en representation av vad som alltid finns i arvsmassornas fickor; 
Papper, fast de aldrig har något när de kladdar eller nyser.
Godispapper, för de får tydligen godis så sällan att de måste spara varje påminnelse om dessa dyrgripar.
Stenar, både "fina" stenar och "roliga" stenar.
Pinnar, se ovan.
Och vad skulle en jackficka vara utan ett eget lager grus. Bra att ha i halkigt väder.

Skulle skapa lite sinnesro med årets första wienersemla från fina bageriet här hemma:
Så var den inte ens särskilt god. Jag vill ha frasigt bröd, inte lite segt, vare sig det är på ett wienerbröd eller en wienersemla.

Jag ägnade mig lite åt kursen jag läser vid Luleå tekniska universitet denna termin. Kursbeskrivningen såg ut att matcha min yrkesroll, och både jag och kollegan såg verkligen fram emot att få med oss lite nytt att använda i jobbet. Vi såg också fram emot att få plugga lite igen, det är ju så kul. Men jag är snart klar med första modulen och jag är ungefär lika besviken som över semlan. Inte så frasigt, mest segt, men framförallt saknar den pålitliga källor oroväckande mycket. Jag får se om den fortsätter i samma lite flummiga stil, och om jag i så fall orkar slösa tid jag egentligen inte har på den. 

Nu har stormen klingat av och imorgon återgår livet till det nya normala. I längre än några dagar, hoppas jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.