Fortsätt till huvudinnehåll

Utan en röd tråd

Det började så fint med ett hyfsat tjockt täcke med snö.
Lagom efter att jag hade kommit hem och ätit frukost så började det så sakta töa bort. Lär vara snorhalt när jag ger mig ut i övermorgon.

Jag tror att storkatten börjar vänja sig, och bli lite nyfiken på lillfjant.
Lillfjant å andra sidan gillar att leva farligt.
De där löjligt långa bakbenen räddar henne lika många gånger som hon snubblar med dem. Och den där svansen kan man säga mycket om, men inte att den är fyllig.

Jag måste få säga det, även om det redan är sagt; And just like that... är väl ändå en katastrof. 
Det känns som att de tagit Sex and the city och försökt håna den så gott det går. Jag gav den tre chanser men blev så irriterad under tredje avsnittet att jag stängde av innan det var slut. 

Däremot lyckades de bra med Folk med ångest, tycker jag.
Jag gillade ju boken av Fredrik Backman också, så klart. Just nu läser jag för övrigt tredje delen i serien om Björnstad; Vinnarna.
Och hinna läsa några sidor är precis vad jag ska göra nu, innan jag somnar.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.