Fortsätt till huvudinnehåll

Hemarbete i karantän

För att kunna sitta och arbeta en hel dag så bara måste jag börja med en promenad. Jag går sönder både fysiskt och psykiskt annars. Så medan resten av familjen fortfarande sover går jag ut och går. 

För att kunna arbeta med sekretess så behöver jag låna Polarns rum, när de också är hemma. Tur att det är hon som är den morgonpigga familjemedlemmen.

För att arvsmassorna ska klara av sitt hemarbete behöver lunchen ägnas åt att gå igenom deras uppgifter. 
För att jag jag ska kunna avgränsa mitt arbete behöver jag helt uppenbart vara på ett kontor och ha arvsmassor som väntar på att bli hämtade. Annars kan jag ju alltid ta ett litet samtal till från den där handläggaren eller kollegan. 

För att jag inte ska bli galen av att det inte finns någon tydlig övergång från arbete till hemmet så behöver jag avsluta dagen med en promenad till, även om det regnar. Men om arvsmassorna har varit hemma hela dagen de med, då får de banne mig förra med. 

För att jag ska få lite oxytocin innan jag ska sova så behöver jag få gosa med lillfjant.
Eller Baby Yoda om man vill. 
Det är också forskat på:

För att jag inte ska tappa förståndet mer än jag redan håller på att göra, så är jag otroligt glad över att jag fick så lindriga symtom att karantänen snart är över. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.