Fortsätt till huvudinnehåll

Hemarbete i karantän

För att kunna sitta och arbeta en hel dag så bara måste jag börja med en promenad. Jag går sönder både fysiskt och psykiskt annars. Så medan resten av familjen fortfarande sover går jag ut och går. 

För att kunna arbeta med sekretess så behöver jag låna Polarns rum, när de också är hemma. Tur att det är hon som är den morgonpigga familjemedlemmen.

För att arvsmassorna ska klara av sitt hemarbete behöver lunchen ägnas åt att gå igenom deras uppgifter. 
För att jag jag ska kunna avgränsa mitt arbete behöver jag helt uppenbart vara på ett kontor och ha arvsmassor som väntar på att bli hämtade. Annars kan jag ju alltid ta ett litet samtal till från den där handläggaren eller kollegan. 

För att jag inte ska bli galen av att det inte finns någon tydlig övergång från arbete till hemmet så behöver jag avsluta dagen med en promenad till, även om det regnar. Men om arvsmassorna har varit hemma hela dagen de med, då får de banne mig förra med. 

För att jag ska få lite oxytocin innan jag ska sova så behöver jag få gosa med lillfjant.
Eller Baby Yoda om man vill. 
Det är också forskat på:

För att jag inte ska tappa förståndet mer än jag redan håller på att göra, så är jag otroligt glad över att jag fick så lindriga symtom att karantänen snart är över. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.