Fortsätt till huvudinnehåll

Upp på hästen

Då försöker vi igen, det där med att pallra sig iväg till skola och jobb. 
Dagens outfit bestod bland annat av nya pantaloner:
Så kallade ballongjeans, i mörk denim för omväxlings skull. Det är ingen hejd på min varierande garderob. Skoja bara, jag har sådan brist på fantasi.

Men när man nu skulle ge sig ut i världen igen kan det ju vara bra att känna sig någorlunda civiliserad och ha något annat än det mjukaste plaggen man äger. Eller så kommer den här pandemin göra att alla kommer gå runt i pyjamas dygnet runt. 

Jag kände mig rätt väl rustad ändå. Jag hade ju haft så lite symtom, fortsatt jobba, tagit promenader och bara varit borta en vecka. Men min kropp bara:
"Lurad!"
Jag hade tänkt träna som vanligt till kvällen men fick nöja mig med promenaderna till och från jobbet. Kroppen blev lite sådär småsur över att jag rörde lite mer på mig, och i lite annan takt möjligen, så den väckte mensen som sovit någon dag, när den ändå höll på. Och alla intryck man får på jobbet men inte när man jobbar hemifrån varför skulle det plötsligt däcka en?

Kan ju vara så att det här visserligen bara var en lindrig infektion. Men först influensa, sen 3 veckor ledigt, sen kräksjuka, sen Covid, kanske gör en människa lite trött.

I alla fall, jag siktar på träning på onsdag eller torsdag, det blir bra. Nu är vi ju ändå igång! Igen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

En kulinarisk resa.

Pyret har idag tagit sig över hela världen bara med maten. Eller, faktiskt, bara med ris. Till lunch åt hon asiatiskt; stekt ris. Till mellis blev det svenskt; Risifrutti. Till middag tog hon sig söder ut med lite italienskt; risotto. En sådan världsvan liten dam vi har fått. Även om hon blir lite ensidig emellanåt.