Fortsätt till huvudinnehåll

Vad skådar mitt norra öga?

När jag skulle stuva undan kalufsen innan jag gav mig ut och sprang i det morgontomma kvarteret, såg jag detta:

Föer grå slingor som små vågor i svallet. Skulle inte falla mig in att färga bort dem, de är ju jättefina.

Jag jobbar för övrigt på med min löpning. Fortfarande på glad amatör-nivå, men är i alla fall en regelbunden och ihärdig amatör. Har hållit min utökning under hela sommaren, även fast jag tappade lite motivation när de senaste gångerna varit så mycket tyngre. Men så idag gick det jättebra, jag kände mig pigg och stark och fick ett fint tempo.
Styrketräningen flöt också på bättre kändes det som. 

Och då undrar jag om det inte har med dessa ytterst oregelbundna hormonsvängningarna att göra. Jag tror att jag har känt av det där extra motståndet och brist på energi på de rundor som inträffat precis innan eller i början på en blödning. Skulle inte vara så konstigt om kroppen har svårt att prestera i den här berg- och dalbanan, den är säkert precis så sliten som jag känner mig emellanåt. Men jag måste jämföra tränings- och hormoncykelkalendern någon dag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.