Fortsätt till huvudinnehåll

Tillbaka till gruvan

Första arbetsdagen efter 5 veckors ledighet är avklarad. Trots en del strul som uppstått under frånvaron, så var det rätt skönt att vara tillbaka. Jag gillar ju mitt jobb och mina arbetskamrater, det är ju ingen pina att gå dit, och jag vet hur det känns att gå till ett jobb man inte trivs på. Att vädret växlade till regn och rusk hjälper så klart till, det lockar inte lika mycket att vara ute på vandring i skog och mark.

För att riktigt markera att det var slut på vila och dags för arbete, så fick jag mens, igen. 4 gången på 6 veckor. Tjohoo!

Men när jag kom hem hade Polarn gjort en present till mig på fritids:
Snygga va?
Det tröstade lite.

Och rapport från kattungelivet:
Det är livat.
Missen är ett hysteriskt energiknippe som leker med allt hon får syn på. Hon har väckt mig typ en gång i timmen med bus och skutt. Nu var det 22 år sedan jag senast hade en kattunge, så jag kanske inte har stenkoll, men jag tror att det här är en särskilt energisk variant. Kan bli hur spännande som helst.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.